Texty: Kent. Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare).

En bankrad i en rastlos sen april
Jag tittar over axeln och ser dig blinka till
Jag kan fa dig nar du vill
En vind blaser skrap langs korridoren en sista gang
Och du & jag haller andan och haller hander i spranget
Det ar inte sa langt hem

An finns det tusentals tarar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Antligen
De ar de dyrbaraste smycken du har
Sa be aldrig om ursakt igen
Antligen passerar vi deras granser

Minns du var blodsed, varan lag
Vart dumma korstag mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar at mig, forminskar allt till ett skamt
Men jag ser pa din angsliga hallning, din jagande blick att de kanns
Att det ar langt hem

Och snart finns det inga tarar kvar
De var vara att ge vemsomhelst
Antligen
De ar de dyrbaraste smycken vi har
Sa be aldrig om ursakt igen
Antligen satter du sjalv dina granser

Den dar pojken jag aldrig kande
Som gick pa gator jag aldrig sag
Och tankte tankar jag aldrig tankte

Under ett tunt och flygigt har

Och alla kanslor slog och sprangde
Hela vardagen full med hal
I en tid da inget hande
I en stad som alltid sov

Men alskling vi var alla en gang sma
Ja, vi var alla en gang sma
Ja, vi var alla en gang sma

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvos
Och sa odlar jag min radsla
Ja, jag sar standigt nya fron

Och i mitt vaxthus ar jag saker
Dar vaxer avund klar och gron
Jag ar livradd for att leva
Och jag ar dodsradd for att do

Men alskling vi ska alla en gang do
Ja, vi ska alla en gang do
Ja, vi ska alla en gang do

Vi ska alla en gang do
vi ska alla en gang do
vi ska alla en gang do